Min skyddande ängel.

Dörren flög upp med en ljudlig smäll och paret steg snabbt ifrån varandra. Han såg från den ene till den andra. Mannen försökte snabbt och diskret gnida bort hennes läppstift från sina läppar. Kvinnan undvek hans blick. Mannen började prata men inget ljud lämnade hans läppar. Det ända han kunde höra var sin puls. Kraftfulla dån.
Kvinnan såg livrädd ut. Han kände nästan för att skratta. Han kunde se sig själv ur deras synvinkel, han måste verkligen ha vara en skrämmande syn.
Under en kort stund lekte han med tanken att släppa sin vrede lös. Det vore verkligen lätt att skada dom båda. Ett välplacerat slag mot mannens ansikte skulle lätt få honom att flyga in i väggen bakom honom. Kvinnan skulle vara ännu lättare att ta tag i. Hon vägde knappt ens hälften så mycket som han gjorde och hon var både kort och magert byggd. Ett slag skulle få henne medvetslös. En snabb vridning av hennes nacke skulle bryta den. Ett litet knäckande ljud, över på bara några sekunder men ack så fyllt med njutning. Aldrig mer skulle hon kyssa en annan man.
Mannen skulle göra mer motstånd. Han var inte mycket kortare än honom själv men han var inte i närheten av lika muskulös och efter många års lathet var mannens reflexer långt ifrån den klass hans egna befann sig i.
Det skulle ta lite tid men det var genomförbart.
Lika snabbt som tanken slagit honom sköt han den ifrån sig. Mannen var hans bästa vän och kvinnan den han älskade. Oavsett hur ilsken han var skulle han aldrig kunna mörda dom. Men tanken var kul att leka med.
Sakta började han få tillbaks förmågan att höra det runt omkring honom. Musiken dånade fortfarande ute i resten av lägenheten. Det var inte längre underligt varför ingen kommit in i rummet frågande efter vad som skett. Ingen på festen hade troligen ens hört något.
Mannen försökte lugna ner honom, märkte han nu. Babblade på om någonting. Att det inte menade något. Hon var inte hans och eftersom han inte sagt att hon inte fick bli rörd av någon annan hade han antagit att det var fritt fram.

-”Gå ut”, var allt han kunde få fram.

Mannen hade haft rätt. Kvinnan var inte hans flickvän. Visst hade dom en relation utöver vänskap men ingen av dom hade någonsin sagt att dom inte fick lov att röra andra människor. Tanken hade aldrig slagit honom. Men nu, nu var det en helt annan sak. Han hade sett henne i en annan mans armar. Ivriga händer som letade sig in under varandras kläder. Passionerade kyssar. Upphetsade andetag i väntan på det som skulle komma.
Svartsjukan var som en monster som röt i hans bröst.
Mannen lämnade rummet utan att säga ett ord till. Dörren stängdes och ensamma stod nu han och kvinnan. Hon var blek som ett lik med uppspärrade ögon. Rädslan var klar och tydlig i hennes blick.
Trodde hon verkligen att han skulle kunna göra henne illa?
Ilskan svalnade och lämnade kvar en kvävande sorg. Hade han förlorat henne nu? Nu när han till slut insett att han ville ha henne för sig själv.
Han satte sig tungt ner på sängkanten och begravde ansiktet i sina händer. Skakningar for genom kroppen av återhållna tårar.
Madrassen sjönk ytterligare några få millimetrar och en hand strök försiktigt honom över ryggen. Han tittade förvånat upp på kvinnan som nu satt bredvid honom. Hon hade inte gått.
Han hade varit så säker på att hon skulle ta till flykt så fort chansen visade sig. Men här var hon, tröstande.

-”Jag tror vi har en hel del att prata om, du och jag”, sa hon med en mild röst.

Jag stirrade in i hennes ljusa ögon. Så fyllda av värme och känslor. Borta var all rädsla. Det ända som fanns kvar i hennes ljuvliga blick var en ensam känsla. Den han hoppats så innerligt att få se – kärlek.
Han föll ner i hennes famn och lät sig vaggas till ro. Så varm, så mjuk. Hans egna skyddande ängel.