Ta klivet.

Stolthet.

När jag låg ner sparkade du på mig. Men inte ett ljud lämnade mina läppar. Inte en tår rann ned för mina kinder. Jag vägrade visa sådan svaghet.

Skydd.

När mörkret tätnar runt mig har jag en mask med ett leende på. Det ända världen ser är en glad person utan några problem. Ingen kan nå mig när jag har denna mask framför mitt ansikte. Jag hör inga ord. Ser inga blickar. Känner inga slag. Jag är osårbar.

Styrka.

Du slog mig gång på gång på gång. Du yttrade den ena förolämpning efter den andra. Du högg mig med en kniv. Inte bara en gång, eller tio heller för den delen.
Men jag varken kände eller hörde det. För min hud är hård som stål och mitt hjärta kallt som is.
Du kan aldrig skada mig mer.

Sårbar.

När ingen ser mig faller masken av. Hjärtat smälter och huden mjuknar. Jag är naken. Inga lager av tyger som skyddar mig. Jag gråter. Fasaden är krossad och ensam kvar står en bräcklig liten flicka. Naken. Öppnad. Sårbar.

Hat.

Det pyr inom mig som hos en brasa. Inget vatten kan släcka den. Ingen filt kan kväva den. Till och från flammar den upp till en stor eld. Renande eld. Eld som slickar världen ren från allt avskum och smuts. Kvar står jag. Drottning över en bränd värld, fri från allt levande.

Mörker.

Mörkare än svart. Ogenomträngbart. Kompakt. Jag kan inte se, känna eller lukta.
Fosterställning. Jag försöker täcka för min nakna kropp. Omfamnar mig själv för att tina mina frusna lemmar. Köldrök.
Detta är min värld. Mitt innersta. Mitt allt. Här finns bara jag. Ensam. Ingen kommer på besök. Alla vill bli kvar i ljuset, även om det sakta men säkert fräter bort deras ögon. Ljuset är varmt. Inbjudande. Vänligt.
Och även om ljuset förråder dom stannar alla likväl kvar. För alla lever hellre i en ljus lögn, än i mörkrets kalla sanning.

Saknad.

Att ha ett par armar runt omkring sig. Höra en annan människas hjärtslag. Känns deras andedräkt mot sitt ansikte. Vara omtyckt. Älskad. Eftertraktad. Ha någon som vill värma en. Skydda en från mörkret. Tända ett ljus inom en.
Saknad efter att få höra fina, söta ord. Även om dom inte vore sanna. Bara för en kort stund få lov att tro på lögnen. Fri från alla misstankar. Leva det liv alla andra också lever. Naiv.

Omänsklig.

Ingen puls kan kännas. Kroppen är kall som is. Som hos ett lik. Ögonen är alldeles tomma. Inga känslor inom synhåll. Varken goda eller onda. Bara en blank blick utan någonting innanför. Läpparna ler men leendet når inte upp till ögonen.
Stämbanden har förlorat sin funktion. Inga ljud lämnar läpparna längre. Inga skratt. Inga ord. Bara tysta andetag.

Befrielse.

Sluta andas. Blunda. Ta det där sista steget. Fatta mod. Tillåt dig själv att falla. Där finns ingenting att vara rädd för. Finn svaret på allas fråga. Far ut på ett äventyr i jakt efter svaret på vad som kommer sen. Strunta i alla andra. Deras känslor berör dig inte längre. Varken goda eller onda. Det ända som finns kvar är du och det oändliga.
Allt har en början och ett slut. Det ända vi kan kontrollera är när och hur.

Vågar du ta klivet ut i friheten?