Lågor som slickar kroppen...
Om bara kroppen ville sluta skaka. Från en annan del av lägenheten kunde hon höra honom tvätta sig. En tår rann försiktigt ner för hennes kind och sögs genast upp av tyget som omringade kudden.
Hon skakade för varje ilning som for genom hennes kropp. Hennes blick var fäst vid rektangeln som omringade den stängda dörren till badrummet. Vilken sekund som helst skulle han öppna dörren och stiga ut. Fasan svepte över henne som en kall vind. En impuls sa åt henne att dra upp täcket över ansiktet. Då skulle han inte hitta henne.
Hud som spricker av hettan...
Naglarna skar upp den ömma huden runt hennes sköte. Hon vågade inte ta blicken från dörren, av rädslan för skadan hon då skulle skåda. Glödhet lava rann ner längst hennes lår. Hon kvävde det kvidande ljud som arbetade sig upp ur hennes strupe. Bränd hud. Riven hud. Ett blodigt sår.
Hon knep hårt ihop sina ögon. Ett svagt knarr vittnade om att han lämnat badrummet. Hon reste sig upp på ostadiga ben. Han sa något till henne men hon kunde inte urskilja orden. Även om hon hade hört vad han sa hade hon svårt att se att hennes hjärna skulle kunna arbeta fram vad orden innebar. Hon undvek noggrant hans blick och gjorde sitt bästa att gå med åtminstone en gnutta värdighet. Varje steg rev upp ett nytt sår och hon kunde känna hur lavan rann ur henne med en ilsken fart.
Förkolnade kvarlevor...
Det skarpa ljuset från lysrören skar som vassa knivar i hennes ögon. Sakta men säkert vande hon sig och önskade ett hjärtslag senare att hon förblivit blind. Framför henne stod en liten bedrövlig varelse. Svarta streck från tårar täckte dess kinder. Ansiktet förvridet av smärtsam förtvivlan. En vit sörja blandad med blod rann från ett svullet och missfärgat område som en gång skulle kunnat ha varit den så kallade vackraste delen hos en kvinna.
Hon knep ihop ögonen så hårt hon bara kunde. Hon stod inte ut med att skåda denna patetiska varelse som stod framför henne. Så klen. Så hjälplös. Så skrattretande.
Snabba små bitar från händelsen svepte förbi innanför ögonlocken. Hennes ansikte hårt tryckt mot kudden. Kraftiga händer kring nacken. Stötar som skickade glödheta spjut av smärta genom kroppen. Hans frustande och flåsande.
Ett olyckligt kvidande skar genom hennes öron. Sprängde trumhinnorna. Överröstade alla andra läten. Skammen skar henne blodig när hon insåg att ljuden kom från henne.
Hon visste att hon borde kämpa emot men kroppen vägrade lyda. Hon visste att hon borde skrika 'nej' gång på gång i hopp om att han skulle upphöra, men inga ord kunde bildas i hennes mun. Bara ljud av lidande.
Stanken av bränt lik...
Hon satt i duschen. Gradvis ökade värmen tills den heta strålen skållade huden. Maniskt gned hon tvättsvampen över det pulserande skötet. Det annars så klara vattnet missfärgades av blod. Hon blev inte ren. Hon tvagade och tvagade men smutsen ville inte försvinna. Det fanns bara en sak som skulle kunna rena henne. Det ända element i denna värld som alltid klassats som rent. Utan att bry sig om att torka sig gick hon ut ur badrummet. Dova snarkningar berättade att han somnat. Bra. Mindre motstånd. Så försiktigt hon bara kunde band hon fast hans händer och ben i sänggavlarna. För en gångs skull var hon glad över hans missbruk av alkohol. Han vaknade med ett ryck när hon hällde den första flaskans innehåll över honom. Han svor och hotade henne men inga ord nådde fram. Hon fortsatte bara hälla ut vätskorna över honom. Den sista droppen lämnade flaskans hals och hon log mot sin forna älskare. Om man inte hade sett hennes ögon hade man kunnat kalla det ett vackert leende. Så naturligt och ärligt. Men hennes blick vittnade om det kaos som fyllde hennes inre.
Med en snabb rörelse tände hon en sticka. För en kort stund stod hon bara där, förtrollad av lågans dans. Så otroligt vackert.
Hon väcktes ur sin trans när hettan började svedda hennes hud och hon släppte den på hans sprit-täckta kropp.
Lågorna slickade hans kropp ren. Den spred sig från ett föremål till det nästa i jakt efter mer föda. Det knastrade och röt inom kort överallt runtomkring henne.
Som hypnotiserad av dess ljuvliga musik dansade hon skrattande runt, runt, runt. Mannens plågade skrik var endast en tyst viskning i bakgrunden. Ända hon hörde var eldens ljuvliga orkester.
Någonstans i fjärran ljöd sirener. Dom skulle aldrig hinna fram i tid.
Lågorna började förtära hennes bara kropp. Hennes skratt blandades med lågornas rytande.
Ett minne blott...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar