Var tog du vägen?

Jag undrar när allt började gå så fel. När allt blev så komplicerat. Men en suck lutar jag mig mot balkongens räcke och låter den vida himlen breda ut sig framför mig. Alla dessa år av giftigt utsläpp har skapat en vacker solnedgång. Nyanserna är otroliga.

Minns du när vi satt här tillsammans och under tystnad bara njöt av den vackra utsikten? Det gör jag. Det var då jag insåg att jag älskade dig. Den blicken du gav mig den kvällen kommer alltid leva vidare i mitt minne.

Vet du när den blicken så fylld av värme byttes ut till denna av total kyla och avsmak? För mig känns det som om det skedde över en natt. Vad var det som egentligen hände?

Den frågan är lite lättare att svara på.

Jag vill så gärna skylla det hela på dig. Det är ditt fel för att du inte insåg vem jag var. Det är ditt fel att din fantasibild av din livspartner är så långt ifrån verkligheten. Men jag vet att det bara är önsketänkande. Felet ligger inte hos en, utan hos båda.

Om vi bara hade vågat säga rakt ut vad det var vi ville ha...

Jag tittar på mitt armbandsur för femtioelfte gången den här kvällen. Du kommer snart hem från jobb och jag fasar för varje steg sekundvisaren tar. Trots att det är samma visa varje dag kan jag inte hjälpa att bli sårad av dom hårda orden du slänger på mig. Den kyliga blicken som avslöjar det hat som bubblar under ytan. Jag vet att du gör ditt bästa att dölja det men du misslyckas något så otroligt. Precis som med allt annat du gör.

Jag vet att du klandrar mig för dina misstag.

Jag vet att du skyller det på mig att hennes parfym förpestar dina kläder istället för min egen. Jag skyller det på faktumet att du idag har en mage som når dig till knäna och bröst större än mina. Det var länge sen man såg musklerna på din tidigare platta mage. Kan du ens se dina egna tår utan att böja dig fram? Kan du ens böja dig fram utan att bli förtung och trilla?

Du äcklar mig...

Jag inhalerar ett sista bloss av cigaretten. Tobaken gick för länge sedan över till rent filter men jag behöver det där sista intaget av giftig rök för att klara av det som kommer. Askkoppen är överfylld igen. Måtte du inte komma ut och se det. Du blir alltid så våldsam när du ser att jag rökt mycket igen. Jag önskar att jag fortfarande brydde mig om att du avskyr stanken.

Varför kan det inte vara som förr? Bak i början när det är så viktigt för en att ens älskade avgudar en. Jag minns alla olika läkemedel jag tryckte i mig för att verka perfekt. Jag minns alla hundralappar jag la varje månad på produkter som skulle få min hud silkeslen, stanna hårväxten på kroppen och alla blekningar som sved bort missfärgningen runt mitt anus eftersom du hade hört att det är så porrskådisarna gjorde det. Nu borde du skratta dig lycklig om jag ens kammar håret på morgonen...

Varför kan du inte bara ge upp och försvinna?

Jag hör dörren öppnas i lägenheten och sedan en duns som får rutorna att skallra. Kan du inte för en gångs skull stänga dörren som en vettig person istället för att slänga igen den? Ditt efterblivna svin.

Kommer du ens hälsa på mig denna kväll eller du tänker bara ignorera min existens?

Oj vad förvånad jag är över att det första du gör är att gorma över bristen på mat. Varför ber du inte henne laga någon mat åt dig? Vi alla vet att hon mer än gärna servar dig på alla andra sätt, så varför inte i köket med?

Jag önskar att du åtminstone kunde visa respekt nog och byta om innan du kom hem. Jag hatar innerligt hennes parfym. Så billig och stark. Påminner om något en polsk hora skulle använda för att dölja faktumet att hon inte duschat under en månads tid.

Är det det du vill ha?

Fan också. Jag glömde lyssna på ditt eviga tjat igen. Snart kommer alla frågorna, precis som alltid, och jag vet att jag inte kan svara på dom. Du vinner igen.

Jag önskar jag hade orken att bry mig. Det var så länge sedan du sa något vettigt. Du har inte funderat på att testa på det?

Jag förstår inte vad det var du såg hos mig egentligen. Jag var brunett och inte blond som kvinnorna i dom perversa filmerna du smygittar på när du tror att jag inte ser. Om du bara visste hur lätt det är att kolla upp vilka filer du senast använt på datorn!

Min bröst har aldrig varit stora som basketbollar. Försök inte påstå att du föredrar små bröst för jag ser det varje gång du dreglar över dom där uppblåsta bimborna. Om du bara visste hur mycket bristningar hon har eftersom hon var pantad nog att gå från en liten A-kupa till en stor DD.

Hade jag brytt mig mer än jag gör hade jag visat dig sanningen.

Om vi bara hade varit ärliga...

Varför kunde du inte bara säga som det var, bak innan vi slösade alla dessa år på det här dömda förhållandet?

Om du bara hade sagt från början att du ville ha någon att visa upp så hade jag lämnat dig direkt. Jag hatar innerligt dom där eviga festerna. Dina vänner är idioter och dom spelar dålig musik. Okej, det är en lögn. Thomas är ingen idiot. Om du bara visste vad vi gjorde på toaletten undertiden du fjäskade för din nya chef på senaste firmafesten! Där har du en man att se upp mot, han vet hur man behandlar en kvinna. Jag skulle bli väldigt förvånad om du ens visste att det finns något vid namn klitoris på den kvinnliga kroppen. Min hittade du aldrig i alla fall.

Hade det funnits lite vett i din mors huvud hade hon skämts över dig. Men icke. Den kossan ser dig fortfarande som hennes lille prins som aldrig gör en fluga förnär.

Det borde inte vara obligatoriskt att träffa ens partners familj. Min hatar dig och jag hatar din. Jag förstår varför din far lämnade din mor. Jag skulle inte peta på den kvinnan ens med en två meter lång pinne.

Jag vet att du vill slå mig.

Det står skrivet i din panna. Du avskyr att jag svarar på det du säger. Du ville alltid ha den där lydiga lilla flickan som aldrig sa emot. Varför i hela fridens namn valde du mig?

Jag önskar att du faktiskt skulle våga lägga en hand på mig. Ge mig en ursäkt att försvara mig. Vi båda vet vem som kommer göra mest skada på vem.

Men icke, något sånt kommer du aldrig göra. Du föredrar att kasta glåpord efter mig och hacka ner på allt jag gör. Du är patetisk.

Jag undrar om du skulle bli förbannad nog för att slå mig om jag berättade för dig att jag smugit ner bantningspiller i din lunch varje dag den senaste månaden. Jag vet att du klagat något så otroligt över att du känner dig så uppblåst och din mage vägrar lugna ner sig.

Det vore kul att se din reaktion.

Var tog du vägen?

Kan det vara så simpelt att du äntligen upptäckte att jag inte lyssnade på ett ända ord du sagt? Jag hoppas på det, för du verkar tappat intresset i alla fall.

Jag ler mot dig och säger att jag ska laga något gott åt dig. Du kommer älska det. Det gjorde åtminstone råttorna innan dom dog.