Var tog du vägen?

Jag undrar när allt började gå så fel. När allt blev så komplicerat. Men en suck lutar jag mig mot balkongens räcke och låter den vida himlen breda ut sig framför mig. Alla dessa år av giftigt utsläpp har skapat en vacker solnedgång. Nyanserna är otroliga.

Minns du när vi satt här tillsammans och under tystnad bara njöt av den vackra utsikten? Det gör jag. Det var då jag insåg att jag älskade dig. Den blicken du gav mig den kvällen kommer alltid leva vidare i mitt minne.

Vet du när den blicken så fylld av värme byttes ut till denna av total kyla och avsmak? För mig känns det som om det skedde över en natt. Vad var det som egentligen hände?

Den frågan är lite lättare att svara på.

Jag vill så gärna skylla det hela på dig. Det är ditt fel för att du inte insåg vem jag var. Det är ditt fel att din fantasibild av din livspartner är så långt ifrån verkligheten. Men jag vet att det bara är önsketänkande. Felet ligger inte hos en, utan hos båda.

Om vi bara hade vågat säga rakt ut vad det var vi ville ha...

Jag tittar på mitt armbandsur för femtioelfte gången den här kvällen. Du kommer snart hem från jobb och jag fasar för varje steg sekundvisaren tar. Trots att det är samma visa varje dag kan jag inte hjälpa att bli sårad av dom hårda orden du slänger på mig. Den kyliga blicken som avslöjar det hat som bubblar under ytan. Jag vet att du gör ditt bästa att dölja det men du misslyckas något så otroligt. Precis som med allt annat du gör.

Jag vet att du klandrar mig för dina misstag.

Jag vet att du skyller det på mig att hennes parfym förpestar dina kläder istället för min egen. Jag skyller det på faktumet att du idag har en mage som når dig till knäna och bröst större än mina. Det var länge sen man såg musklerna på din tidigare platta mage. Kan du ens se dina egna tår utan att böja dig fram? Kan du ens böja dig fram utan att bli förtung och trilla?

Du äcklar mig...

Jag inhalerar ett sista bloss av cigaretten. Tobaken gick för länge sedan över till rent filter men jag behöver det där sista intaget av giftig rök för att klara av det som kommer. Askkoppen är överfylld igen. Måtte du inte komma ut och se det. Du blir alltid så våldsam när du ser att jag rökt mycket igen. Jag önskar att jag fortfarande brydde mig om att du avskyr stanken.

Varför kan det inte vara som förr? Bak i början när det är så viktigt för en att ens älskade avgudar en. Jag minns alla olika läkemedel jag tryckte i mig för att verka perfekt. Jag minns alla hundralappar jag la varje månad på produkter som skulle få min hud silkeslen, stanna hårväxten på kroppen och alla blekningar som sved bort missfärgningen runt mitt anus eftersom du hade hört att det är så porrskådisarna gjorde det. Nu borde du skratta dig lycklig om jag ens kammar håret på morgonen...

Varför kan du inte bara ge upp och försvinna?

Jag hör dörren öppnas i lägenheten och sedan en duns som får rutorna att skallra. Kan du inte för en gångs skull stänga dörren som en vettig person istället för att slänga igen den? Ditt efterblivna svin.

Kommer du ens hälsa på mig denna kväll eller du tänker bara ignorera min existens?

Oj vad förvånad jag är över att det första du gör är att gorma över bristen på mat. Varför ber du inte henne laga någon mat åt dig? Vi alla vet att hon mer än gärna servar dig på alla andra sätt, så varför inte i köket med?

Jag önskar att du åtminstone kunde visa respekt nog och byta om innan du kom hem. Jag hatar innerligt hennes parfym. Så billig och stark. Påminner om något en polsk hora skulle använda för att dölja faktumet att hon inte duschat under en månads tid.

Är det det du vill ha?

Fan också. Jag glömde lyssna på ditt eviga tjat igen. Snart kommer alla frågorna, precis som alltid, och jag vet att jag inte kan svara på dom. Du vinner igen.

Jag önskar jag hade orken att bry mig. Det var så länge sedan du sa något vettigt. Du har inte funderat på att testa på det?

Jag förstår inte vad det var du såg hos mig egentligen. Jag var brunett och inte blond som kvinnorna i dom perversa filmerna du smygittar på när du tror att jag inte ser. Om du bara visste hur lätt det är att kolla upp vilka filer du senast använt på datorn!

Min bröst har aldrig varit stora som basketbollar. Försök inte påstå att du föredrar små bröst för jag ser det varje gång du dreglar över dom där uppblåsta bimborna. Om du bara visste hur mycket bristningar hon har eftersom hon var pantad nog att gå från en liten A-kupa till en stor DD.

Hade jag brytt mig mer än jag gör hade jag visat dig sanningen.

Om vi bara hade varit ärliga...

Varför kunde du inte bara säga som det var, bak innan vi slösade alla dessa år på det här dömda förhållandet?

Om du bara hade sagt från början att du ville ha någon att visa upp så hade jag lämnat dig direkt. Jag hatar innerligt dom där eviga festerna. Dina vänner är idioter och dom spelar dålig musik. Okej, det är en lögn. Thomas är ingen idiot. Om du bara visste vad vi gjorde på toaletten undertiden du fjäskade för din nya chef på senaste firmafesten! Där har du en man att se upp mot, han vet hur man behandlar en kvinna. Jag skulle bli väldigt förvånad om du ens visste att det finns något vid namn klitoris på den kvinnliga kroppen. Min hittade du aldrig i alla fall.

Hade det funnits lite vett i din mors huvud hade hon skämts över dig. Men icke. Den kossan ser dig fortfarande som hennes lille prins som aldrig gör en fluga förnär.

Det borde inte vara obligatoriskt att träffa ens partners familj. Min hatar dig och jag hatar din. Jag förstår varför din far lämnade din mor. Jag skulle inte peta på den kvinnan ens med en två meter lång pinne.

Jag vet att du vill slå mig.

Det står skrivet i din panna. Du avskyr att jag svarar på det du säger. Du ville alltid ha den där lydiga lilla flickan som aldrig sa emot. Varför i hela fridens namn valde du mig?

Jag önskar att du faktiskt skulle våga lägga en hand på mig. Ge mig en ursäkt att försvara mig. Vi båda vet vem som kommer göra mest skada på vem.

Men icke, något sånt kommer du aldrig göra. Du föredrar att kasta glåpord efter mig och hacka ner på allt jag gör. Du är patetisk.

Jag undrar om du skulle bli förbannad nog för att slå mig om jag berättade för dig att jag smugit ner bantningspiller i din lunch varje dag den senaste månaden. Jag vet att du klagat något så otroligt över att du känner dig så uppblåst och din mage vägrar lugna ner sig.

Det vore kul att se din reaktion.

Var tog du vägen?

Kan det vara så simpelt att du äntligen upptäckte att jag inte lyssnade på ett ända ord du sagt? Jag hoppas på det, för du verkar tappat intresset i alla fall.

Jag ler mot dig och säger att jag ska laga något gott åt dig. Du kommer älska det. Det gjorde åtminstone råttorna innan dom dog.

Min skyddande ängel.

Dörren flög upp med en ljudlig smäll och paret steg snabbt ifrån varandra. Han såg från den ene till den andra. Mannen försökte snabbt och diskret gnida bort hennes läppstift från sina läppar. Kvinnan undvek hans blick. Mannen började prata men inget ljud lämnade hans läppar. Det ända han kunde höra var sin puls. Kraftfulla dån.
Kvinnan såg livrädd ut. Han kände nästan för att skratta. Han kunde se sig själv ur deras synvinkel, han måste verkligen ha vara en skrämmande syn.
Under en kort stund lekte han med tanken att släppa sin vrede lös. Det vore verkligen lätt att skada dom båda. Ett välplacerat slag mot mannens ansikte skulle lätt få honom att flyga in i väggen bakom honom. Kvinnan skulle vara ännu lättare att ta tag i. Hon vägde knappt ens hälften så mycket som han gjorde och hon var både kort och magert byggd. Ett slag skulle få henne medvetslös. En snabb vridning av hennes nacke skulle bryta den. Ett litet knäckande ljud, över på bara några sekunder men ack så fyllt med njutning. Aldrig mer skulle hon kyssa en annan man.
Mannen skulle göra mer motstånd. Han var inte mycket kortare än honom själv men han var inte i närheten av lika muskulös och efter många års lathet var mannens reflexer långt ifrån den klass hans egna befann sig i.
Det skulle ta lite tid men det var genomförbart.
Lika snabbt som tanken slagit honom sköt han den ifrån sig. Mannen var hans bästa vän och kvinnan den han älskade. Oavsett hur ilsken han var skulle han aldrig kunna mörda dom. Men tanken var kul att leka med.
Sakta började han få tillbaks förmågan att höra det runt omkring honom. Musiken dånade fortfarande ute i resten av lägenheten. Det var inte längre underligt varför ingen kommit in i rummet frågande efter vad som skett. Ingen på festen hade troligen ens hört något.
Mannen försökte lugna ner honom, märkte han nu. Babblade på om någonting. Att det inte menade något. Hon var inte hans och eftersom han inte sagt att hon inte fick bli rörd av någon annan hade han antagit att det var fritt fram.

-”Gå ut”, var allt han kunde få fram.

Mannen hade haft rätt. Kvinnan var inte hans flickvän. Visst hade dom en relation utöver vänskap men ingen av dom hade någonsin sagt att dom inte fick lov att röra andra människor. Tanken hade aldrig slagit honom. Men nu, nu var det en helt annan sak. Han hade sett henne i en annan mans armar. Ivriga händer som letade sig in under varandras kläder. Passionerade kyssar. Upphetsade andetag i väntan på det som skulle komma.
Svartsjukan var som en monster som röt i hans bröst.
Mannen lämnade rummet utan att säga ett ord till. Dörren stängdes och ensamma stod nu han och kvinnan. Hon var blek som ett lik med uppspärrade ögon. Rädslan var klar och tydlig i hennes blick.
Trodde hon verkligen att han skulle kunna göra henne illa?
Ilskan svalnade och lämnade kvar en kvävande sorg. Hade han förlorat henne nu? Nu när han till slut insett att han ville ha henne för sig själv.
Han satte sig tungt ner på sängkanten och begravde ansiktet i sina händer. Skakningar for genom kroppen av återhållna tårar.
Madrassen sjönk ytterligare några få millimetrar och en hand strök försiktigt honom över ryggen. Han tittade förvånat upp på kvinnan som nu satt bredvid honom. Hon hade inte gått.
Han hade varit så säker på att hon skulle ta till flykt så fort chansen visade sig. Men här var hon, tröstande.

-”Jag tror vi har en hel del att prata om, du och jag”, sa hon med en mild röst.

Jag stirrade in i hennes ljusa ögon. Så fyllda av värme och känslor. Borta var all rädsla. Det ända som fanns kvar i hennes ljuvliga blick var en ensam känsla. Den han hoppats så innerligt att få se – kärlek.
Han föll ner i hennes famn och lät sig vaggas till ro. Så varm, så mjuk. Hans egna skyddande ängel.

Ett minne blott.

Lågor som slickar kroppen...

Om bara kroppen ville sluta skaka. Från en annan del av lägenheten kunde hon höra honom tvätta sig. En tår rann försiktigt ner för hennes kind och sögs genast upp av tyget som omringade kudden.
Hon skakade för varje ilning som for genom hennes kropp. Hennes blick var fäst vid rektangeln som omringade den stängda dörren till badrummet. Vilken sekund som helst skulle han öppna dörren och stiga ut. Fasan svepte över henne som en kall vind. En impuls sa åt henne att dra upp täcket över ansiktet. Då skulle han inte hitta henne.

Hud som spricker av hettan...

Naglarna skar upp den ömma huden runt hennes sköte. Hon vågade inte ta blicken från dörren, av rädslan för skadan hon då skulle skåda. Glödhet lava rann ner längst hennes lår. Hon kvävde det kvidande ljud som arbetade sig upp ur hennes strupe. Bränd hud. Riven hud. Ett blodigt sår.
Hon knep hårt ihop sina ögon. Ett svagt knarr vittnade om att han lämnat badrummet. Hon reste sig upp på ostadiga ben. Han sa något till henne men hon kunde inte urskilja orden. Även om hon hade hört vad han sa hade hon svårt att se att hennes hjärna skulle kunna arbeta fram vad orden innebar. Hon undvek noggrant hans blick och gjorde sitt bästa att gå med åtminstone en gnutta värdighet. Varje steg rev upp ett nytt sår och hon kunde känna hur lavan rann ur henne med en ilsken fart.

Förkolnade kvarlevor...

Det skarpa ljuset från lysrören skar som vassa knivar i hennes ögon. Sakta men säkert vande hon sig och önskade ett hjärtslag senare att hon förblivit blind. Framför henne stod en liten bedrövlig varelse. Svarta streck från tårar täckte dess kinder. Ansiktet förvridet av smärtsam förtvivlan. En vit sörja blandad med blod rann från ett svullet och missfärgat område som en gång skulle kunnat ha varit den så kallade vackraste delen hos en kvinna.
Hon knep ihop ögonen så hårt hon bara kunde. Hon stod inte ut med att skåda denna patetiska varelse som stod framför henne. Så klen. Så hjälplös. Så skrattretande.
Snabba små bitar från händelsen svepte förbi innanför ögonlocken. Hennes ansikte hårt tryckt mot kudden. Kraftiga händer kring nacken. Stötar som skickade glödheta spjut av smärta genom kroppen. Hans frustande och flåsande.
Ett olyckligt kvidande skar genom hennes öron. Sprängde trumhinnorna. Överröstade alla andra läten. Skammen skar henne blodig när hon insåg att ljuden kom från henne.
Hon visste att hon borde kämpa emot men kroppen vägrade lyda. Hon visste att hon borde skrika 'nej' gång på gång i hopp om att han skulle upphöra, men inga ord kunde bildas i hennes mun. Bara ljud av lidande.

Stanken av bränt lik...

Hon satt i duschen. Gradvis ökade värmen tills den heta strålen skållade huden. Maniskt gned hon tvättsvampen över det pulserande skötet. Det annars så klara vattnet missfärgades av blod. Hon blev inte ren. Hon tvagade och tvagade men smutsen ville inte försvinna. Det fanns bara en sak som skulle kunna rena henne. Det ända element i denna värld som alltid klassats som rent. Utan att bry sig om att torka sig gick hon ut ur badrummet. Dova snarkningar berättade att han somnat. Bra. Mindre motstånd. Så försiktigt hon bara kunde band hon fast hans händer och ben i sänggavlarna. För en gångs skull var hon glad över hans missbruk av alkohol. Han vaknade med ett ryck när hon hällde den första flaskans innehåll över honom. Han svor och hotade henne men inga ord nådde fram. Hon fortsatte bara hälla ut vätskorna över honom. Den sista droppen lämnade flaskans hals och hon log mot sin forna älskare. Om man inte hade sett hennes ögon hade man kunnat kalla det ett vackert leende. Så naturligt och ärligt. Men hennes blick vittnade om det kaos som fyllde hennes inre.
Med en snabb rörelse tände hon en sticka. För en kort stund stod hon bara där, förtrollad av lågans dans. Så otroligt vackert.
Hon väcktes ur sin trans när hettan började svedda hennes hud och hon släppte den på hans sprit-täckta kropp.
Lågorna slickade hans kropp ren. Den spred sig från ett föremål till det nästa i jakt efter mer föda. Det knastrade och röt inom kort överallt runtomkring henne.
Som hypnotiserad av dess ljuvliga musik dansade hon skrattande runt, runt, runt. Mannens plågade skrik var endast en tyst viskning i bakgrunden. Ända hon hörde var eldens ljuvliga orkester.
Någonstans i fjärran ljöd sirener. Dom skulle aldrig hinna fram i tid.
Lågorna började förtära hennes bara kropp. Hennes skratt blandades med lågornas rytande.

Ett minne blott...